lu.se

Centrum för handelsforskning

Campus Helsingborg | Ekonomihögskolan | LTH - Lunds Tekniska Högskola

Forskarporträtt: Axel Welinder

Publicerad: 2017-04-03

Det är ett ämne som dagens företag inte kan undvika. Det är ytterst viktigt både för dem och resten av samhället att de har ett genomtänkt hållbarhetsarbete – och att de kommunicerar det på rätt sätt.

ÄR: Forskarstuderande.

AKTIV PÅ: Centrum för Handelsforskning, Företagsekonomiska institutionen

Axel Welinder är sedan september 2016 doktorand på Centrum för Handelsforskning. Att han skulle börja forska inom handel var dock inte hans allra första val av yrkesinriktning:
– Jag hade tänkt bli sjöman, och började studera till sjökapten. Men efter ett tag upptäckte jag att det inte var min grej och hoppade av utbildningen. Då började jag plugga ekonomi istället, säger han.
Anledningen till att det blev just ekonomi förklarar han med ett intresse för samhällsfrågor som han burit med sig sedan väldigt unga år.
– Och när man börjar fördjupa sig i samhällsfrågor visar det sig ofta i grund och botten handla om ekonomi i någon form.
Att hans mamma är gymnasielärare i ekonomi lär också ha gjort att intresset har kunnat frodas under hans uppväxt, konstaterar han…

Det är speciellt marknadsföring som han har haft i fokus, på såväl kandidat- som master-nivå. I synnerhet då i kombination med hur företag hanterar och kommunicerar hållbarhetsfrågor.
– Det är ett ämne som dagens företag inte kan undvika. Det är ytterst viktigt både för dem och resten av samhället att de har ett genomtänkt hållbarhetsarbete – och att de kommunicerar det på rätt sätt.
Om de ”duktiga” företagen lyckas berätta om sina insatser är det antagligen inte enbart värdefullt för dem – genom att det lyfter deras varumärke – utan det kan också sprida sig som ringar på vattnet, om de fungerar som goda förebilder.
– Det här är frågor som handlar om så mycket mer än själva handeln. Det är sådant som är avgörande för hela vår gemensamma framtid, säger Axel Welinder.

Det finns emellertid uppenbara svårigheter i kommunikationen kring dessa frågor:
– Det går inte riktigt för företagen själva att gå ut och berätta om de här sakerna, alltså hur de på olika sätt ser till att göra gott för samhället och miljö. Det är i alla fall ytterst svårt att få sådan kommunikation att kännas helt trovärdig.
Han anser att det är viktigt att företagen inser att det handlar så mycket mer om ”att göra” än om ”att snacka”.
– Ett sätt kommunicera det man gör är att se till att det är väl förankrat internt, alltså att det är något som finns i kulturen och når ut till medarbetarna på ett naturligt sätt. Nöjda medarbetare som är stolta över sin arbetsgivare är en fantastisk ”marknadsföringskanal”. Jag tycker att det är många som underskattar internkommunikationens betydelse för externkommunikation.
Men mer i detalj hur det fungerar med hållbarhetskommunikationen vill han dock inte gå in på i det här läget – eftersom det är detta han ska fördjupa sig inom med sin forskning.
– Jag ser det som att företag vill skaffa sig en ”moralisk legitimitet”, och jag ska försöka förstå hur det går till. Vad är det som krävs och hur man ska gå tillväga?
Han upplever att det är en fördel att kunna ägna sig åt dessa frågor inom just handel.
– Det är väldigt stimulerande, dels på grund av att handeln är ett område som är i ständig förändring. Men även för att den har en så unik roll i att befinna sig mellan produktion och konsumtion. Aktörerna inom handeln har kraften att föra konsumentkrav vidare till producenter, och de kan i slutändan påverka väldigt långt bak i värdekedjan.

På Centrum för Handelsforskning har han god hjälp av att vara knuten till ett projekt om hållbarhet som drivs av hans båda handledare, Ulf Elg och Jens Hultman.
– Hittills befinner jag mig i inledningsfasen av mitt arbete, och en stor del av min tid går åt till att läsa in mig på ämnet. Men jag har också en hel del praktiskt arbete däremellan, som att boka, genomföra, transkribera och analysera intervjuer som ingår i projektet. En ”vanlig” arbetsvecka är väldigt varierad, och det är mycket stimulerande!
Han beskriver sin första tid på centret ”nästan som att komma in i en familj”.
– Vi är inte så många doktorander, och det bidrar säkert till att vi tas om hand så väl. Det finns en trygghetskänsla här, och samtidigt en tydlig vilja att hjälpa till och samarbeta på alla nivåer och över gränserna.