lu.se

Centrum för handelsforskning

Campus Helsingborg | Ekonomihögskolan | LTH - Lunds Tekniska Högskola

Centrum kommenterar: Myntväxlingen en krånglig historia

Publicerad: 2017-06-05

Vi i Sverige är just nu inne i sista etappen av ett större mynt- och sedelutbyte. De flesta av oss har säkert, i den mån vi har kontanter i plånboken, kommit i kontakt med de nya sedlarna och mynten. Det märks tydligt i plånboken att de nya sedlarna kommit i omlopp, men med mynten verkar det vara lite mer besvärligt. Om sanningen ska fram är mynten en ganska dyr och besvärlig historia, inte minst för handeln.

Om mindre än en månad blir 12 000 ton mynt, till ett värde av totalt 1,5 miljarder kronor, ogiltiga som betalningsmedel. Har du tömt dina skrymslen hemma? Inte? Du är inte ensam. Banker och handeln underlättar inte heller situationen direkt.  Enligt undersökningsföretaget Sifo har ett genomsnittligt svenskt hushåll cirka 500 kronor i gamla sedlar och mynt hemma, Svensk Handel menar att det rör sig om i snitt 800 kronor. En del svenskar har nog redan börjat försöka städa ut gamla mynt och sedlar, men det är nu under den kommande månaden som bank- och handelssystemet kommer att utsättas för stora påfrestningar. Dels eftersom det finns begränsningar hur mycket handeln vill ta emot, och dels eftersom delar av handeln fortfarande sätter de gamla mynten i omlopp. 

Riksbanken uppmanar konsumenterna att hjälpa till med myntväxlingen genom att handla för pengarna, och det är också där som merparten av inväxlingen sker. Men, kontanthantering är en dyr affär för handeln. Handeln vill ha oss som kunder, men det är uppenbart att de helst inte vill hantera våra kontanter. Konsumenter vittnar om hur de handlar med kontanter, och får tillbaka de gamla mynten i växel. Redan tidigt i processen gav Svensk Handel sina medlemmar rådet att, vid behov, begränsa antalet mynt som kan lämnas i butik till 25 stycken. Bankerna strävar sedan många år efter att vara kontantlösa, och om man ändå växlar in pengar är det oftast bara till sina egna kunder, och oftast mot en avgift. Särskilt de mindre butikerna och föreningarna står rådlösa då deras banker försvårar situationen. Pengar kostar pengar, och för handeln gäller det att man måste försöka hålla nere utgifterna. Bara i handeln räknar man med miljardbelopp i kostnad för kontantutbytet.

Samtidigt som riksbanken präglar nya mynt och trycker nya sedlar så står vi på tröskeln till en snabb framväxt av digitala och/eller mobila betalningar. Riksbanken är väl medvetna om problemen i myntväxlingen, och har parallellt med myntutbytet börjat utreda möjligheten att ge ut en e-krona och även gett lagförslag om att tvinga bankerna att hantera kontanter. Den snabba spridningen av exempelvis Swish och att handeln och bankerna i så liten utsträckning vill hantera mynten visar tydligt på hur otidsenligt det är med kontanter, och att kontanternas dagar utan tvekan är räknade. Och, varför hålla fast vid mynten om ingen verkar vilja sköta hanteringen? Ett byte av mynt medför dessutom stora kostnader för anpassningar av de apparater som mynten ska kunna användas i – kundvagnar, parkeringsautomater, mynthanteringsmaskiner och kassasystem osv. Det ska bli intressant att följa sista etappen av mynt- och sedelbytet. Vi tror tyvärr att vi får räkna med att få se svarta rubriker på sommarsemesterns löpsedlar, för det här mynt- och sedelutbytet framstår som allt annat än konsumentorienterat.

Jens Hultman, Docent i företagsekonomi vid Ekonomihögskolan i Lund och koordinator för Centrum för handelsforskning vid Lunds universitet.

Carin Rehncrona, doktorand på Institutionen för Service Management och tjänstevetenskap, Lunds universitet, Campus Helsingborg.